Poesi

Det kan inte bara sant de man säger om att kärleken är blind För jag är osedd och ensam ändå

vara, I vissa stunder är det svårt att. För med tid nog blir alla länkar svaga. svara, Den trasigaste länken platt. Mitt hjärta kan inget hjärta laga.       För   Aldrig skulle ledsna följa glädjens gång. Inte vågar brustna höra värmens låt.

Jag försökte en gång, Det var halvhjärtat. Jag visste att det inte skulle gå. Och nu var det inte längre jag.

Om ett ensamt träd faller i skogen, och det inte låter. Och glädje som inte kan delas, inte är äkta glädje. Och kärlek är någon som bara finns mellan två. Varför är ensamheten en börda för endast en man att få.

Det är så dumt,  för du är den enda jag vill visa. Men det är så mycket dummare, att det är din reaktion jag inte vågar se

Jag värms när jag minns Dagen vi på stranden vada Men idag far du iväg med din prins Och jag står kvar, blodig, och känner tystnadens skada   Och jag förstår att vi inte är där längre Men jag känner ensamheten omsluta och bli trängre Och jag vill gråta, jag försöker, jag lovar Men det är inte mitt fel att jag står här, fri från tårar